Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tamiska, vilken jag trotsar tyskarne själva att riktigt
förstå. Särskilt mesopotamisk är min synnerligen gode
vän herr X., som tillika är döv, vilket gör villervallan
i våra samtal ännu värre.
Vi se allesamman ganska ledsna ut med undantag av
min tjocke vän kaptejn P. och unge Gr af S., vilken sednare
skojar och skrattar hela dagen. Kaptejnen talar sin
normandiska tyska med fulländad säkerhet och inger mycken
respekt, varhelst han visar sig. — — —
— Här finnas även några andra unga spolingar, som
jag icke tagit närmare notis om. Vidare en österrikisk
major och en tysk Hauptmann, bägge mycket dystra, samt
några andra personager, som icke så noga kunna
specificeras — bland dessa en österrikare, som jämt nickar
med huvudet och går runt omkring sig själv, när han
promenerar — han har någon sorts kramp, den
stackaren. — —
— I går gjorde jag en utfärd uppför Neisse
tillsammans med herr S. och kaptejnen. Det var utomordentligt
vackert. Bitvis. Emellan de lummiga akasierna. Som
doppade sina grenar. I vattnet. Och under viaduktens smäckra
pelarvalv. Sedan gingo vi i land vid ”Das Blockhaus”, där
la haute volée i Görlitz tillbringar sin afton vid sejdlarnes
mängd. Jag såg på avstånd vår reskamrat på ångbåten,
men han hade icke med sig den söta frun och var
fördenskull mycket dyster. I dag har jag åter varit på
Blockhuset i sällskap med der Herr Inspektor och två av de
unga lymlarne, men det var ledsamt. Jag gick. Min väg.
Förtretad.
Ännu har jag icke sett några doktorer — de hava visst
glömt bort mig, men det gör också detsamma. De kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
