- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 6. Brev /
126

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Han och d:r T. ha nu ingått någon sorts
kompaniskap om sjukhemmet och H. har därför på sin gård byggt
upp en tämligen stor byggnad. Det är ännu icke fullt
färdigt. Snickarne bulta ännu i väggarne och var man går
luktar det målarfärg.

Än så länge äro vi endast fyra personer under d:r T:s
vård, men flera äro bebådade. Mitt emot mig bor en
officer, som varit illa tilltygad av influensa, men nu är
så gott som återställd — en torrolig, humoristisk karl.

Så finns det en fabriksherre, vars fabrik för ett år sen
brann upp — han har arbetat sig fördärvad för att få
affären i gång igen. Den enda kvinnliga patienten syns
icke mycket till — — —

— Doktorn är en gladlynt fyrtiåring. — — Han har
elva barn, vilka alla äro ungefär lika stora och lika gamla.

Ja där har du hela sällskapet. Möjligen ökas det i
dagarne med X., en ytterst klassisk personage, som
vandrar världen omkring med penslar och staffli och en
ofantlig parasoll.

Jo, så var det sant, så är det ”killebukken”, en skäggig,
behornad tingest, som ibland står på lur vid dörren och
visar sin vänlighet på ett mycket kännbart sätt.

Vad jag tycker om Norge? Bra — det påminner något
om Värmland, men är nästan ändå bättre. Folket är visst
litet kantigt, tror jag, men alls inte oävet.

Jag sänder som du ser en laddning dikter. En del av
dem tillhöra en cykel som kommer att heta: ”Värmländska
låtar” och äro möjligen i din smak. Något egentligen
romantiskt har jag ännu inte att bjuda på — jag bär
visserligen en romantiker dold i mig, men jag vågar ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/6/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free