Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Till Ellen Key.)
Åmot, Edane 15 maj 1892.
M. fröken!
Ja så pass mycket människa är jag att Jag kan förstå
den varmhjärtade entusiasten, som talade i ert brev och
som jag redan förut känt mig sympatisera med, då hon
modigt ställt sig i bräschen för den förföljda
samvetsfrihetens sak. Jag minns hur förbittrad jag var, när gamle
Hedlund, som annars är aktningsvärd nog, i sitt outsägligt
enfaldiga försvar för Viktor Rydberg tog sig för att anslå
den där farbroderligt förmanande och försmädliga tonen
emot er, emedan ni vågat säga just det, som det borde
varit hans plikt i första rummet att säga. Det var vid den
tiden icke många som vågade säga ett ord mot det då
övermäktiga hyckleriet och den hätska förföljelseandan.
Därför rörde det mitt hjärta att se en kvinna stå upp och
föra de förföljdes talan — ensam och förnekad av dem
som borde varit hennes närmaste bundsförvanter.
Rydbergs tystnad anser jag annars förklarlig — han
anser sig säkert numera ha sitt verksamhetsfält utanför
samhällskampens valplats, men Hedlunds och
Handels-T:ns hållning vid den tiden var oförlåtlig.
Vad beträffar min skänk till rösträttsrörelsen, så befann
jag mig i ett svårt dilemma, när jag erhöll Akademiens
understöd. Jag vill egentligen ogärna såra dem som visa
mig välvilja, även om jag icke önskat den. Därför drog
jag mig för att återsända pengarne. Å andra sidan kunde
jag omöjligt bruka dem för egen räkning, ty det vore
liksom att ta sold, och jag såg ingen annan väg än att skänka
bort dem till något välgörande ändamål — det blev röst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
