Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Till Mauritz Hellberg.)
Naes i Hedemarken, Norge, sept. 94.
M. k. Maggan!
Tack, käre du, för ditt brev, käre du. Jag har lovat
Hugo Valentin bidrag liksom alla de andra — jag behöver
pengar och lovar runt åt alla håll, men jag vet inte hur
jag skall kunna hålla lika runt, ty min rolighet sinar
och kalender- och jultidningssmaken stänger med trånga
gränser. För resten blir jag trött i ho’det, när jag skrivit
en stund. Jag är tämligen slö och sover nästan halva
dygnet — från tio på kvällen till tio på morgonen. Men
jag låter Morpheus Idioticus ha sin framfärd efter behag,
tänkandes i mitt sinne att hjärnan behöver denna
vilo-period efter de gruvliga ansträngningar den utstått. Jag
transcendentalnade till alldeles för mycket under mina
försök att begripa mig själv och kom till sist nästan helt och
hållet utanför den materiella tillvaron. Något så förtvivlat
befängt som mina ansträngningar att klara själens
förhållande till kroppen, jagsenhetens till världsmångfalden har
jag aldrig förr varit med på. Det var noksaa lärorikt,
men inte alltid morsomt eller behagligt, och
vanföreställ-ningarne höllo på att få mig helt i sitt våld — men det
lyckades icke, ty den där gamle onde anden som alltid
nekar och alltid ler var för stark i mig. Jag tyckte en tid
mycket livligt att de där dalailamas och mahatmas i Tibet
konverserade mig och suggererade mig på telepatisk
tanke-läsningsväg — jag gjorde mig en egen teori om det där —
och de gamle fäderna talade mycket allvarligt till mig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
