- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 6. Brev /
214

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helighet och dylikt. Jag hade en mycket stark förnimmelse
av det verkliga i allt detta, men icke desto mindre flög
det i mig en oemotståndlig lust att driva med det heliga
brödraskapet och det kom upp i mig en lustig melodi:
”Mahatmerna dansa, mahatmerna dansa” och jag fick den
komiska föreställningen att de själva grepos av rytmen
och svängde omkring gladeligt högt uppe på det heliga
berget. Och var gång jag tyckte mig höra de där
hemlighetsfulla rösterna — det tycktes mig invändigt i
hjärnan — svarade jag med ”mahatmerna dansa, mahatmerna
dansa”. Fantasien utvidgade sig sedan och jag tyckte att
hela universum dansade med. Jag hade för övrigt en
mängd vidunderligt storartade fantasier, somliga så
hiskliga att jag icke hade en aning om att dylikt kan uppstå,
andra stilfulla — somliga så skojiga att jag skrattade
högt. Vilda drömmar om föralltelse och förintelse, om
till-bakafödelse i förgången tid, om samtillvaro med andra i
samma väsen, om mankvinnlighet och dylikt, som är
orimligt, men icke desto mindre tedde sig som den intensivaste
verklighet. Under allt detta var förnuftet emellertid
verksamt och försökte förklara och reda alla dessa
erfarenheter, som det aldrig förr stött på, och jag gjorde en hel
rad teorier för att komma till någorlunda klarhet, vilket
naturligtvis icke lyckades. Hjärnsjukdom har varit med i
spelet, men det var icke det enda — det var dessutom en
personlighetens utvecklingsprocess, länge förberedd av
förutgående grubblerier och framstörtad till någon sorts
revolution emedan den blivit onaturligt hämmad.

Det är emellertid icke värt att tala om det mera tills
vidare — framdeles blir det väl åtminstone poemer av
det, om icke annat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/6/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free