Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189 5.
(Till Mauritz Hellberg.)
Lillehammer, Suttestad, febr. 94
(skall vara 30 jan. 1895).
Min kära Magga.
Det är gammal ungdomsvänskap i ditt brev — den
gamla gossesympatien mellan oss, och därför kom det som
ett majregn mitt i vintern över mig.
Inte tyckte jag, att ditt föregående brev var hårt, det var
mitt, som du besvarade, i stället som var hårt — av någon
slags puritansk pliktkänsla. Jag skulle skipa rättvisa med
mig själv och hela världen och en fick inte lägga fingrarne
emellan. Nå, det var nog något i min ärlighetssträvan, men
jag var icke fullt redig och tog icke allt med i räkningen.
Du behöver nog icke göra den förskräckliga resan till
helvetet, som jag gjort, ty du har redan självbehärskningen
i kroppen och gåvan att verka för andra. Sedan är det ju
bara självharmonin, eller rättare striden för och hoppet
om självharmoni, som behövs, och den får man väl, om
man välver hela sin härsmakt av skönhets-, frihets-,
kär-leks- och sanningsdrift över på den sidan och icke bara
som jag dövar sig för att dölja disharmonin för sig själv.
Något språng ned i ”paradoxet”, Kierkegaards, tror jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
