Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Personligen känner jag inte en enda av våra litterära
män — jag har brevväxlat med nästan alla, men aldrig
råkat någon, vilket väl också varit omöjligt under den
långa tid jag legat sjuk på sjukhus eller suttit och supit
i en vrå på Karlstads stadshotell. — — — Den där
idén om sångarkolonien i Vadstena tilltalar mig rätt
mycket, men ännu så länge måste jag vara ensam en tid
för att härda min kropp och klara min livsåskådning.
Nu tycker jag nästan att jag skrivit ett lika långt brev
som ditt eget, men ledsamt och icke roligt som ditt. Den
hjärtliga humoristiska tonen mot medrännarne på den
litterära rännarebanan gladde min själ och ingav mig
den förhoppningen att du mår riktigt bra och känner dig
jämförelsevis lycklig. Heu te, victorem! Jag tror att det
skall vara riktig latin.
Din vän
Gustaf Fröding.
(Till Cecilia Fröding.)
Lillehammer, Suttestad, Norge, 28 aug. 95.
M. k. Hil!
Det låter så ödsligt och ensligt, detta att sitta överst
uppe på Söder mitt i frälsningsarmén och osnutna ungar
och vänta på att bli gammal och icke alltför härsklysten.
Jag undrar om all denna resignationen är fullt
nödvändig — att bli fet betyder väl i allmänhet att få lugnare
nerver och, när man det har, och ett utmärkt präktigt
huvud och stort anlag till älskvärdhet, är det nästan orätt
att icke vara med människor och vara avhållen och vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
