- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 6. Brev /
248

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derad och kanske ha ett stort verksamhetsfält framför sig.
Detta att vara utanför, som för dig liksom för pappa tycks
ha varit en sorts livsprincip, tror jag nog har sin grund
i något gott, men allting har en avigsida — och i detta
fallet är det att låta krafter domna bort, som skulle vara
verksamma även utåt. Men jag är icke rätter man att
predika — jag har ju på sätt och vis ställt mig utanför, jag
med, och på ett mycket dåligare vis. Jag ämnar likväl icke
ge mig än. Åtminstone skall jag säga ett och annat ord,
som jag vill ha sagt, innan jag avträder från rännarebanan.
Min hjärna vill gärna vila sig för närvarande och därför
går det långsamt med den här diktsamlingen som det
för-1 judes skall komma, men jag skall dock föra den igenom.

— — — Jag har betalt för mig till första oktober —
från den tiden till jul kan jag nog reda mig med småkrafs
i kalendrar och tidskrifter och sedan tör jag väl vara
färdig med diktsamlingen, som väl torde inbringa mig
2,000 minst. Det värsta är, att den väl sedan mördar mitt
anseende som salongskald, så att jag inte får vara med
längre. Sådant bryr jag mig emellertid icke om, ifall jag
på något sätt kan existera. Till själen känner jag mig —
åtminstone under mina bättre stunder — fri och stark som
en urmänniska. Riktignok är det också bedrövliga
ögonblick, då jag tristnar till och kör fast i de ändlösa gatorna
i tillvaron eller blir hejdlöst bitter och arg för en ynklig
småsak.

Verner v. Heidenstam skriver ibland till mig — kvickt
och fint och vackert såsom han själv måtte vara,–-

Heidenstams väsen erinrar mig i några sidor på ett
egendomligt sätt om ditt — det måtte vara i fråga om en
viss aristokratiskt lagd smakkänsla och vissa artistiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/6/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free