Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 72 —
de småningom känt sig dragna till hvarandra,
utan att veta huru. Hur blyg och lustig Bob
hade varit, och hur han till sist hade rusat i väg
med sitt frieri, så att Anna blifvit förskräckt och
var rädd för honom i flere dagar, under hvilka
Bob gick omkring i ovisshet och kände sig som
den olyckligaste människa under solen. Så hade
förlofningen eklaterats och så hade denna period
kommit, hvilken Anna fann vara den härligaste
under hela lifvet, men mot hvilken Bob i sitt
sinne gjorde tysta invändningar, hvilka han icke
vågade säga högt. De gjorde om sina tigande
promenader i Humlegården och kände vårluften
spela om kinderna, när de sutto på den soffa
vid Brunnsviken, som de kallade sin. De fort-
satte romanen till tiden strax före bröllopet och
gingo gemensamt ut för att köpa möbler. Så
kom bröllopsdagen med jubel och glans, rägn-
droppar i brudkronan, hvit sidenklädning, brud-
bukett, och oändliga framtidsdrömmar. Bob och
Anna formligen gifte sig å nyo, blefvo varma och
röda af minnenas leende allvar, genomvandrade
de första åren af paradisets lustgård och funno
till sist lille Georg, hvilkens ankomst för öfrigt
icke på något sätt ryckte dem upp ur drömmen.
Bob blef helt rörd vid tanken på den natt,
då han föddes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
