Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 —
iMins du det?» sade han. »Gösta hade
fått låna portnyckeln, och klockan fem på mor-
gonen kom han och ringde på tamburklockan
för att fråga, hur det stod till. Då var allt öfver,
du sof som ett barn, Georg sof i sin lilla vagn,
och jag var ensam vaken. Jag var alldeles för
lycklig. Då gläntade jag på dörren till säng-
kammaren och lät honom få se en skymt af
gossen och af dig. Och jag mins, hur han dar-
rade på händerna, när han tog mig i famn och
önskade mig lycka med pojken. Aldrig tänkte
jag då — aldrig kunde jag tänka.»
Och Bob tystnade alldeles förbryllad af alla
de tankar, som myllrade fram öfver honom, me-
dan Anna med sin mjuka röst fortsatte:
»Mins du, att fram på förmiddagen skickade
han mig en bukett de vackraste skära rosor,
med ett visitkort? Och på kortet stod: »Till
den lyckligaste lilla mamma från Gösta!» Du
kan väl förstå, att jag aldrig ett ögonblick
tänkte —»
Här tystnade äfven fru Auna och bief en
smula röd. Måhända endast för att själf glömma
detta tilläde hon:
»Men det är ändå mycket möjligt, att hans
tycke bara var en fantasi, och att han redan
då längesedan glömt hela saken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
