Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8s —
det inom mig. Då slog den natur ut, som du
har sett, som alla ha sett, och som jag känt
en underlig ängslan både vid att visa och att
äga. Då blef jag den, hvilken kunde gifva dig
illusionen, att jag ständigt skulle bära dig uppe
»öfver skyarna, där himlen är blå.»
Detta sökte du hos mig. Jag skulle gifva,
gifva och gifva. Men när jag en gång blef
trött. Åh, Anna. Jag säger som du: att du
inte kan förstå!
Jag kan berätta dig, att du icke är den
första, som icke förstått. Det var ju, när jag
kom ut bland människor, som jag kände mig
fri, och då steg min instängda, förskrämda och
kufvade glädje öfver alla bräddar af njutning,
att den onde anden var drifven på flykten.
Nåväl! Jag har en gång stått i samma kon-
flikt med mina ungdomsvänner, som jag nu
hör, att jag länge måtte gjort det med dig.
Vet du, hvad jag gjorde, Anna? Jag sade dem
helt enkelt en dag, att jag icke var den man,
som de trodde. Jag sade dem det vid ett till-
fälle, då de måste höra mig. Jag sade det så,
att det blef tyst omkring mig. Och mina ord
voro en bön om barmhärtighet, som ingen,
ingen kan ana, hur djupt den kom ur mitt
innersta väsen. Vet du, livad följden blef? Jo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
