Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 —
att när jag en dag åter vågade visa mig så,
som de nu en gång funnit böra vara obliga-
toriskt för mig, då slog en af dem mig på
axeln och sade: »Skål, Bob! Nu känner jag
igen dig. Nu är du dig själf igen.» Och vill
du veta mera? Jag har aldrig återsett dessa
mina vänner, ty jag har icke kunnat det. Det
är bara en af dem, som jag återsett. Det var
han, som fällde dessa ord, hvilka då voro ett
uttryck för den allmänna meningen. Och den,
som sade de orden, det är han, hvars ’ namn
icke längre får nämnas i mitt hus.
Allt detta låter i dina öron underligt, och
jag kan förstå, att det måste göra så. Jag vet
ju icke själf, hvar sammanhanget ligger mellan
detta och allt det, som nu splittrat mitt lif.
Och dock är det något, som säger mig, att
just på denna punkt skulle utredningen af mitt
lifs konkursbo börja, om någon, som kunde
det, ville åtaga sig utredningen. Denne någon
skulle i så fall hällre vara en gud än en
människa. .
Men tänk dig då, Anna, huru dina ord
skulle träffa mig vid den scen, om hvilken du
erinrar i ditt bref. Hur kunde du komma att
erinra om just denna scen? Hur är det möj-
ligt, att just de ord, hvilka du då uttalade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
