Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- i85
kunnat fästa sig lika starkt i ditt minne som i
mitt? Du bad mig att alltid vara glad. Du
sade, att det var sådan, som du älskade mig.
Du berättar, att du lade märke till min för-
stämning, och du söker på ditt sätt att tolka
min tystnad.
Jag minns också denna stund, Anna, och
jag minns den med den styrka, hvarmed man
endast erinrar sig de ögonblick, då man, utan
att veta det, fullbordar sitt eget öde. Du blef
mig i hast en främmande människa, hvilken
icke hade något annat gemensamt med mig,
än att du lade på mig ett stort kraf, som jag
visste mig aldrig kunna infria. Inom mig talade
en stämma högljudt och våldsamt: »Gå, gå gå!
Slit dig lös, medan det är tid!» Men jag kunde
icke gå. Jag kunde ej slita mig lös. Jag satt
som fjättrad vid stolen, och jag tänkte tankar,
som försökte bringa rösten till tystnad. Men
de lyckades icke. Tankarna förföljde mig ända
i mitt hem, och den natten låg jag vaken och
grubblade på, hur jag skulle kunna säga dig,
att allting mellan dig och mig måste vara slut.
Jag somnade mot morgonsidan, och jag
vaknade med den känslan, att jag icke kunde
handla på mera än ett sätt och att mitt öde
tvang mig att taga allting annat med, därför att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
