Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag visste, att jag älskade dig. Jag talade
aldrig med dig om detta, och när lifvet sedan
bar oss fram på sina starka böljor, då trodde
jag, att min tvekan icke varit annat än fostret
af en tom och gagnlös fantasi.
Jag vet nu, att det icke var så. Jag vet,
att jag borde ha gått ifrån dig, och att den
röst, som jag icke lydde, ville mitt eget väl.
Jag är viss, att du också känt något dylikt.
Ty äfven du tviflade då på, om den kärlek,
som bjöds dig, skulle kunna fylla ditt lif. Hvar-
för du ej lydde den vink, du fick af vänliga
makter, det vet jag icke. Vi hafva aldrig talat
om detta, och nu är det mig också likgiltigt
att veta mera än jag gör. Så mycket vet jag
nämligen, att jag drefs att glömma den var-
ning, som talade inom mig, därför att medan
du talade, var ditt ansikte så outsägligt dröm-
mande och sorgset. Jag tyckte, att hvad som
än skulle hända, aldrig skulle du ändå kunna
möta en man, som skulle röra vid dig med
en så oändlig ömhet, och jag hoppades, att
med åren skulle detta bana vägen för din själ
att mötas med min. Om detta är det vi hafva
kämpat, och i den kampen har hvarken du
segrat eller jag.
Men när jag nu ser på allt, som har varit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
