Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 22Ö
ansikte bief genomskinligt, som fångades hans
själ af stora syner, och han omgafs af den
atmosfer, hvilken icke längre är den yttre verk-
lighetens.
»Han går ifrån oss», hviskade Anna.
»Han vet mera än vi», svarade Bob.
De skälfde båda, och allting omkring dem
blef plötsligt så stort i dödens närhet. Allting
inom dem tystnade, och i detta ögonblick
kände de ingen sorg. Deras själar voro före-
nade och ville i vanmakt följa den själ, som
redan var på flykt.
Då slog gossen upp ögonen och log, som
om han känt igen föräldrarna. Så hördes en
rossling, hvilken kom dem båda att spritta till
och utbyta en blick. Därefter såg gossen åter
upp och hviskade:
»Mamma.»
Så slöt han dem igen, och hans fingrar
började leka på täcket. Det varade icke många
minuter, men för de båda, som suto där i stum
väntan, blefvo minuterna långa som timmar,
och de suckade, som om de icke uthärdat
mera och längtat, att allt skulle vara förbi.
De hesa ljuden från det döende barnets bröst
ljödo ensamma genom rummet, och till sist
slocknade de i en suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
