Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241 —•
Anna visste icke själf, hvad hon svarade.
Hon visste endast, att hon i ett ögonblick fatt
sin fruktan besannad, den fruktan, som sade
henne, att hon af denne man icke hade något
att vänta.
»Gå icke ifrån mig nu», sade han, och
ställde sig i vägen för henne. »Du vet inte,
hvad du gör.»
»Han förstår alltsammans», tänkte Anna.
Men icke ens denna tanke hejdade henne.
Besinningslöst sköt hon honom undan och gick
in till sig. Hon gick, för att hon måste vara
allena, och för att hennes tankar hotade att
kväfva henne. Gick in och satte sig ned på
den första stol hon fann, och medan hon satt
där, klarnade hela hennes lif för hennes inre
blick. Hon fick den klarsynthet, som en män-
niska kan få just i det ögonblick, då hon tycker,
att smärtan är på väg att förvirra hennes för-
stånd, och hon endast kan se hvad som för
henne är det stora och väsentliga.
»Hur kan det vara», tänkte Anna, »att jag
aldrig förr har sett detta? Hvad är det, som har
gjort mig så blind?» — »Hvem är denne man?»
tänkte hon vidare. »Och hur har jag blifvit
hans? Han kan ju icke känna för någon män-
niska. Han är kall i sitt hjärta. Det är hans
Äktenskapets komedi. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
