Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
eftermiddagen, när det blef mörkt, gick hon ensam
dit och strök slädans botten med tjära.
Det fans icke mera ett spår af den döde. Allt
var bortsopadt, öfverstruket. Själf låg han bunden
på hafvets botten och skulle aldrig komma opp.
Men det lugn, som gärningsmännen hoppats af
mordet, kom icke. I själfva det ögonblick, då de
visste, att dådet var gjordt, hade de fattats af en
ro, hvilken kändes som en välgärning. Målet var
uppnådt, den starka spänningen borta. De första
dagarna gingo därför också så lätt, som om allt
vore väl bestäldt och ingen olycka längre att frukta. —
Ute i byn väckte Olof Larssons försvinnande
genast misstankar. Men dessa misstankar kommo
ej till gärningsmännens öron. När någon frågade
efter den försvunne, svarade både Ingrid och sönerna
i början, att de väntade honom dagligen, och
sedan att de trodde, han råkat ut för elaka människor.
Det var ingen, som motsade dessa förmodanden, och
de misstänksamma blickar, som de alla tre både
märkte och förstodo, skrämde på sin höjd endast
Erland.
Dock fans det ett något, som saknades. Lifvet
ville liksom icke komma i fart. Det hade tappat
sin äggelse. Gamla intressen förlorade sin makt öfver
deras sinnen, hvilka tycktes hafva fäst sig så starkt
vid det förgångna, att det nuvarande icke hade
något tag i dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
