Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ofta plötsligt, sittande upprätt i sängen och
mumlande i drömmen obegripliga ord.
Den syn, som oftast framträdde för hans minne,
var en svart vak, i hvilken ett lik sjönk i upprätt
ställning, medan kallt isvatten svallade svart upp
öfver snön. Denna vak stirrade emot honom som
ett stort, mörkt öga. Böljor krusade dess yta, det
bubblade och fräste som i en stor hexkittel, och
slutligen delades vattnet. Något mörkt syntes höja
sig därur. Det var ett människohufvud, som hade
tinningsbenet inslaget och ansigtet betäckt med lefradt
blod. Dess ögon lyste som eld genom mörkret,
och dessa ögon riktades mot Erland. Det såg ut,
som om de ville säga. »Var ej för trygg, mördare!
Vi komma igen. An en gång skola vi synas på
jorden, vi skola vittna mot ogärningsmannen, och
med förbannelse skola vi stirra dig till mötes i din
yttersta stund.»
När denna dröm väckte honom, fans det blott
en tanke, som var honom fullt redig och klar. Han
hatade sina medbrottslingar. Deras kallblodighet och
själsstyrka, deras oböjliga mod och förbrytarmessiga
liknöjdhet för, hvad som komma kunde, fylde honom
med en afsky, i hvilken en icke ringa portion afund
blandade sig.
En afton sutto modern och Petter efter sin vana
och samtalade om dådet. De upprepade detaljerna
med samma njutning, som när kannibaler kring en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
