Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hugget vände sig hela kroppen som genom en
onaturlig kraftansträngning ett halft hvarf omkring.
Domen hade gått i verkställighet, rättvisan hade
fått sitt, och i den by, där händelsen timat, lugnade
sig åter sinnena. Men folket knotade öfver, att det
hårdaste straffet icke drabbade Ingrid.
9-
När Ingrid Olofsdotter hade setat sin strafftid
ut, hade man redan upphört att tala om henne och
hennes brott. Historien var gammal, ehuru därför
icke alldeles glömd, och förbryterskan, som återvände
från tukthuset, var en främling i sin egen fäderneby.
Men hon var känd af alla, och när hon gick på
vägen, var det ej ondt om ögon, som sågo efter
mörderskan.
Hanna var gift, och hennes man hade
öfver-tagit gården samt lämnat de minderåriga underhåll.
Ingrid hade gått dit en gång, men den tystnad, som
uppstod, när hon inträdde, var för vältalig, för att
hon än en gång skulle utsätta sig för den.
Hon bodde ensam i en stuga, hvilken låg i en
utkant i byn, och det fans ej många, som bytte
ord med Ingrid Olofsdotter. Hennes blotta närvaro
spred förskräckelse, och det fans ingen, som gärna ville
vara ensam med henne. Barnbarnen såg hon aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
