Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 968 —
närmade sig någon främmande, följde Pudel
dennes åtgöranden med misstänksamma ögon,
redo i hvarje ögonblick, ifall omständigheterna
skulle fordra hans ingripande.
Sven och Pudel hade i öfrigt sina vägar för
sig själfva, och mer än en gång hade de satt
hela huset i förskräckelse genom att plötsligt
försvinna på de mest otänkbara vägar och
sedan man hunnit förtvifia, om att någonsin mera
få se dem vid lif, plötsligt uppenbara sig, som
om ingenting händt, båda lika förvånade öfver
den uppståndelse, hvilken de framkallat.
Det vore synd att säga, att Sven egentligen
var en olydig gosse. Men i denna punkt var
han icke lätt att handskas med. Mer än en gång
hade mamma lofvat honom ris, om han en gång
till sprunge bort på egen hand, och mer än en
gång hade hon strax efteråt inför mig bedyrat,
att hon ville se hjärteblodet på den, som vågade
röra Sven. Men härvidlag tycktes Sven vara
oåtkomlig för både rättelser och förmaningar,
och han stod så förundrad vid mammas
häftiga glädje öfver att efter sådana utflykter
återfinna honom lefyande, som om han förvånat sig
öfver, att de båda kunnat tänka olika om
någonting i hela världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
