Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—–=
— Det var väl inte farligt, sade Sven: Pudel
var ju med.
Mamma ville inte tala illa om Pudel, men
hon försökte öfvertyga Sven om, att Pudel i alla
fall inte var detsamma som en människa. Hon
sade allt, hvad hon någonsin kunde hitta på.
Och Sven lofvade med armarna om hennes hals,
att han aldrig mera skulle springa bort och göra
mamma ledsen.
Men när han gick ute för sig själf och det
var vår och vattnet flöt i rännilarna på gården,
då glömde Sven allt annat på jorden, än att han
var en liten gosse, som skulle gå långt bort i
skogen.
Hvem vet, hvad han gick i för tankar, eller
om han ens märkte, att han kom på förbjudna
vägar? Han gick och småpratade för sig själf,
och Pudel följde honom, och när han kom ända
bort till grinden, så stod den öppen. Då skulle
han titta ut genom den och kasta en blick på
världen, som lockade utanför, och då såg han
öfverst på dikesrenen tvärs öfver stora
landsvägen, hur de gula hästhofsblommorna lyste mot
den gråa myllan, och så kraflade han sig öfver
så godt hans små ben orkade. Men nu var han
nästan inne i skogen, och nu kunde han inte
stå emot längre. Höga och med knotiga grenar
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
