Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 115 —
vid sådana perioder i lifvet, som den ena kan
söka ensamheten för att torka sina tårar,
emedan han blygs att visa, hur lycklig han är. Inga
främmande tankar, som gå på egen hand, inga
fantasier, inga begär kunna störa denna oerhörda
stämning, ur hvilken lifskraften växer. Allt,
hvarom sagor och sägner sjungit, lefver då sitt fulla,
aldrig sinande lif, så som ingen dikt mäktar
återgifva, och jag tror, att det är sådana
erfarenheter, som ensamma mäkta att göra samlifvet
heligt mellan kvinna och man.
Åtminstone kände vi det så under dessa
ljumma vårnätter, då våra promenader alltid
slutade på samma plats: framför de sofvande
barnens sängar. Vi talade ej mycket om, hvad
vi kände. Men en afton sade min hustru:
— Hur länge är det, vi varit gifta?
— Hvarför frågar du det? Du glömmer ju
aldrig data.
— Ja, men kan det vara sant, att det
varit mera än tio år? Kan det vara sant, att vi
äro så gamla?
— Gör det dig ledsen? svarade jag och log.
Hon slöt sig intill mig och tog min arm.
— Det var en tid, när jag var så rädd för
att bli gammal, sade hon. Och det är jag ännu.
Men jag förstår inte när folk talar om, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
