Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 162 —
länge icke kunde glömma den, och vi talade
därom en förmiddag. Jag hade just öfvertalat
min hustru att följa mig på en utflykt i staden
för att äta middag med ett par vänner och som
man säger komma ut en smula. Och jag hade
gjort detta, just emedan jag tyckte, att hon
behöfde hvila sig från Sven.
Vi lyckades också till sist glömma det
intryck vi haft af den lilles gråt, och vi tillbragte
en angenäm dag, som vi alltid gjorde i staden,
när vi visste, att vi icke behöfde stanna där.
Stämningen stod just på sin höjdpunkt, när min
hustru i hviskande ton frågade mig, om det
skulle göra mig mycket ledsen, ifall hon reste
hem med en tidigare båt. Det var rätt sällan,
vi foro ut för att roa oss, och förslaget var icke
vidare i min smak. Jag föreställde Elsa
därför, att vi hade sagt oss skola komma först
med den sista båten, och att alltså ingen
väntade oss. Med ett ord — jag gjorde alla de
invändningar, som föllo mig in. Och till sist
försökte jag med, hvad jag ansåg vara ett
hufvudargument:
— Sven har redan gått och lagt sig, när
du kommer.
— Det är inte det, blef svaret. Jag vill
bara gärna komma hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
