Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 227 —
är ett lidande. Under denna tid har jag kunnat
följa hvarje detalj, och ett ord eller ett
ögonkast har kunnat få mig att skälfva i hela min
varelse, därför att jag visste, hvad det betydde.
I min och gossarnes närvaro har jag sett henne
falla ifrån och hålla samtal med en osynlig. Till
det yttersta har jag fått anstränga hvarje nerv
för att i hennes ögon framtvinga den blick,
hvilken visade, att hon var medveten om, att
hon icke var ensam. Jag har sett henne känna
och förstå alltsammans själf, ana och veta, hvad
som lurade inom henne. Hon har kastat sig
ned för mig i ångest och bedt mig att icke
skicka henne bort — utan ha litet tålamod.
Jag lider fruktansvärdt af att följa hennes
kamp, och midt under alltsammans vet jag dock,
att det, som nu är min plåga, är blott en annan
sida af just samma egenskaper i en rik och
väldig natur, hvilkens vågor gå högt som hafvets
— samma egenskaper, som en gång skänkt mig
all lifvets lycka och jubel.
30 Oktober.
Den förfärliga spänningen börjar gå öfver,
och min hustru blir bättre dag för dag. Efter
vinterns mörker bli väl en gång dagarna längre
och timmarna ljusare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
