Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 263 —
full smeksamhet, hvilken skänkte mig lycka och
sorg i samma andedrag.
När hon gålt till sängs, och jag kommit in
för att säga henne godnait, såg hon på mig med
samma ljusa och djupa blick som förut.
— Du ska heller inte bry dig om, att jag
talat om, att det var du, som tog ifrån mig min
tro, sade hon. Det har du aldrig gjort. Det
har jag bara inbillat mig. Ack, jag har inbillat
mig så mycket. Jag har visst lefvat i en enda
inbillning.
Det kom ett smärtsamt uttryck i hennes
ansikte, och i det jag strök henne öfver pannan
för att jaga det bort, svarade jag:
— Det har jag nog inte gjort. Det är sant.
Men jag borde alltid ha förstått, att hvad du
trodde på, var dyrbart för dig. Så dyrbart, att
jag aldrig skulle ha ledt dig ens på möjligheten
af andra tankar.
Hela hennes ansikte lyste upp som af ett
inre ljus, och med ett svagt, trött utrop af glädje
slog hon armarna om mig och sade godnatt.
Jag släckte ljuset vid hennes bädd och gick
sakta ut ur rummet. Mitt hjärta var öfverfullt
af tacksamhet, för allt hvad hon hade sagt. Det
var, som hon gifvit mig en skatt att minnas.
I samma ögonblick jag tänkte detta, slog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
