Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 264 —
det mig, att jag redan liksom börjat söka henne
i minnet. »Hon går ifrån mig», tänkte jag. Och
till min förvåning märkte jag, att jag nu kunde
tänka den tanken utan bitterhet, endast därför
att jag var henne nära som aldrig förr. »Hon
dör icke», tänkte jag ögonblicket därefter. »Hon
kommer att lefva». Och jag märkte icke
motsägelsen i min egen tankegång.
Jag satt i mitt rum och försökte läsa. Men
jag var alltför upprörd, alltför lycklig öfver den
sällsamma rikedom, jag hade vunnit. Och
plötsligt såg jag min hustru under sommaren vid
västkusten, i det ögonblick, då hon från fönstret
i lotsstugan vände sig mot mig, och jag kände
hur vi enades i samma kärlek till det oändliga
hafvet, som icke vet af någon gräns. Det fanns
en likhet mellan, hvad jag då erfor, och det
som nu fyllde mig med lycka och hopp, och
på samma gång mindes jag, hur jag i många,
långa år gått och längtat till hafvet.
Som en syn dyker det upp för mig ett
minne, hvilket jag länge hade glömt. En gosse
står på ett högt bärg och ser ut öfver hafvet.
Klippan är brant, och under honom vräka
vågorna i vildaste skum. Gossen har knäppt upp
rocken. Han håller den utspänd med båda
händerna, så att den verkar som ett segel. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
