Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
att gömma sig för sina församlingsbor och sin egen fa-
milj hvarje eftermiddag, då var han för henne den man,
han var ämnad att vara, och hennes hjärta svällde af
stolthet öfver att vara hans dotter.
Hennes behof att hängifva sig, beundra och svärma
fann eljest icke mycken näring i hemmet. Styfmodren,
hvilken som redan äldre, adlig fröken förälskat sig i den
ståtlige prestmannen, som var en af sin tids förnämste
Gluntsångare och med hvilken hon sjungit duetter, hade
i sitt äktenskap, ingånget mot hennes släkts vilja, fun-
nit mer sorger än glädje. Sjuklig, kinkig till lynnet,
hade hon fått ett par hysteriska barn, och dessas såväl
som moderns vård hvilade helt och hållet på den vuxna
dottern, hvilken dock icke lyckades göra sig afhållen
till belöning härför. Styfmodren hade nästan en fysisk
motvilja för denna förkrympta afbild af sin ståtlige man,
och barnen sågo i Antonia den enda, som sökte rätta
och uppfostra dem och lägga en tygel på deras dåliga
lynnen. Och under denna dagliga disharmoni i hemmet,
under den tomhet, som gnagde hennes fantasifulla na-
tur, hvilken ständigt längtade ut och bort utan att veta
efter hvad, under den småaktiga ofrihet, som dels hem-
mets ekonomiska tryck, dels styfmodrens oupphörliga
fordringsfulla öfvervakande lade öfver hennes lif, jäste
det dock alltjämt inom henne af dolda krafter, hon kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
