Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
sig ämnad till att blifva något, att uträtta något själf-
ständigt, hon visste att hon hade gåfvor, som kunde
göra henne afhållen och gifva henne inflytande öfver
andra.’
Därför var hon så lycklig om somrarna, då hon nä-
stan alltid bland badgästerna knöt något vänskapsband,
åt hvilket hon hängaf sig med hela sin entusiasm. Hon
underhöll sedan i det längsta en liflig brefväxling med
föremålet för detta svärmeri, och i dessa bref, stundom
på vers, nedlade hon hela sitt dolda och förkväfda själs-
lif. Men det dröjde aldrig länge förr än den andra par-
ten tröttnade, svaren på Antonias långa utgjutelser
blefvo allt sällsyntare och kortare — och så var det slut,
den andra hade alltid ett lif, som var något mer inne-
hållsrikt än hennes, och hade därför ej hennes lidelse-
fulla behof att hålla fast.
Utanför staden var det bottenlöst. Flickorna gingo
på dikeskanten med högt upplyftade kjortlar och balan-
serade på tåspetsarne. Men när de väl kommo ner på
kanalbanken var det torrt och angenämt. Och så roligt
att se den friska strömningen i vattnet, isarne lågo och
flöto i stora stycken, lösryckta från stränderna.
Det jublade i Antonia. Öppet vatten! Öppet vat-
ten! Snart begynner ångbåten ! Hon berättade för Agda,
hur roligt det då var att gå på kanalbanken och se de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
