Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
förbifarande passagerarna, det var en bit af stora värl-
den, som då gled förbi dem, och Antonia hade då ofta
den känslan att här ombord bins någon, som hon skulle
hållit gränslöst mycket af och som skulle hållit af henne
om de råkats — de råkades aldrig, men det gjorde in-
genting — det var ändå en så rik känsla, att det fans
så många människor i världen, som man kunde sympa-
tisera med, om bara ödet förde en samman med dem.
Det kunde icke Agda förstå. I det hela taget kunde
hon icke förstå, att det var så nödvändigt att hålla af
någon alls. Ninette — hon var så där — hon skulle all-
tid svärma för någon, men så gick henne också allting
så till hjärtat, och hon skaffade sig bara sorger. Nej,
Agda hon var nöjd, om hon bara finge ha lite roligt,
medan hon var ung. Hon frågade sig för om lifvet vid
brunnen, om dans-soaréerna, utflykterna, krocketparti-
erna, konserterna.
»På somrarna kan här väl vara drägligt nog», sade
hon. »Men om vintern skulle jag aldrig stå ut här.»
»Bli ni då inte hemma nu på allvar?» frågade An-
tonia och hjärtat sjönk redan inom henne vid tanken på
att äfven denna nya utsikt till en anknytning skulle be-
röfvas henne.
»En af oss får väl lof att bli hemma. Men jag hop-
pas att Ninette — jag kan inte hålla ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
