Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
kring hennes mun talade sitt tydliga men stumma
språk.
Sjelfva Karl Printze hade en känsla af att han gått
för långt, och han försökte rädda situationen genom ett
nytt infall.
»För resten», sade han, »är det ingen konst att
vara intressant, när man är läkare. Yi andre stackars
satar kunna ha svårt nog att få tag på ämnen, som in-
tressera damerna. Börjar man tala om konst får man
alltid »yxskaft» till svar på ett »god dag!» Men i en
läkares mun blir den banalaste fras intressant. Han be-
höfver bara se riktigt dettagande ut och säga: ’hur
står det till?’»
»Och stackars djurmålaren Printze», högg Doggen
hastigt in, »han är illa lottad han — höm! Han får
inte säga: hur står det till — höm! Han våger inte ens
fixera en ung dam — som en porträttmålare kan göra
— och säga, att han som konstnär finner ansigtet in-
tressant. Det blir en förolämpning — höm! Det blir
som när en djurläkare frågar en menniska : ’hur
mår ni?’»
Nu skrattade man allmänt; och skulptören Lind ro-
pade bravo! Men ingen kände sig mera tacksam emot
Doggen än den unga flickan, som sattvid Anna Stråhles
sida — en späd liten varelse med något outveckladt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
