Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
pades ännu; hoppet hade endast fatt ett litet värkande
sår af tvifvel.
Han sade sig sjelf, att detta var öfvergående, att
hans vilja skulle återtaga sin makt öfver hennes sinne,
att han endast behöfde tala till henne, förklara––––
Men samtidigt hade han en instinktlik förnimmelse af,
att detta aldrig kunde förklaras... att det var just deri
olyckan låg. Han hade ju ingen skuld; han hade ingen-
ting förbrutit. Han rådde ju icke för, att ett kvinno-
hjerta blifvit kastadt för hans fotter — och att han icke
kunnat taga dét upp. Det var detta, som aldrig kun-
de förklaras.
Han hade följt damerna till Omnibussen. Anna
Stråhle steg först upp och försvann i det inre med en
nick till farväl. Han räckte sin hand åt Margaretha,
och hon lade sin lilla handskbeklädda hand i hans; men
den låg der som en död tingest, utan ringaste tecken
till lif. Han tryckte den ändå, helt svagt och lätt; men
den gaf intet svar.
»Au revoir!» sade han sakta. Men också orden
föllo döda till marken, som om hon icke förstått.
Han vände sig häftigt om och gick; hon intog sin
plats inne i vagnen på soffan midt emot Anna Stråhle.
Det klumpiga åkdonet rullade som en likvagn genom
Faubourg St. Honoré.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
