Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Med ögonen fulla af tårar satt Margaretha och stir-
rade in i det bleka, af smärtan sammandragna ansigtet
framför henne. Hon hade en tryckande förnimmelse af
någonting som borde godtgöras — men som aldrig
kunde godtgöras. Denna stumma sorg blef till en an-
klagelse, och hon kände den så mycket djupare och
starkare just derför, att den icke tog sig uttryck i ord.
Hon var så ung. Det hade aldrig gått upp för hen-
ne, att en menniskas lycka — nästan alltid — blom-
mar i en annans sorg. Hon var så ung, så känslig och
så god. Hon kunde icke vara lycklig-ansigte mot an-
sigte med en annans smärta. Och så tog hon, i sitt
hjertas oegennytta, sorgens gåfva ur lifvets hand, som
räckte henne lyckans gåfva. Men sorgen blef derige-
nom icke mindre för henne, som aldrig fick välja; ty
sorgens fond är oändlig — det är endast lyckans, som
aldrig räcker åt alla.
––––––-Anna Stråle bodde längst ute i Avenue
des Ternes. Lägenheten var icke stor. Men det fans ett
rum på hvardera sidan om ateliern och det ena af dem
hade hon inredt till sofrum åt sin unga slägting. Det
andra var hennes egen sängkammare.
De hade icke talat ett ord under den långa färden,
och när de konrmo upp i ateliern räckte Anna Stråhle
strax fram sin hand till godnatt. Margaretha stod ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
