Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 245
Men Ernst hade inte sett våren. Den hade
kommit, utan att förmå väcka hans sinnen. Den
hade gått honom förbi och lemnat honom i hans
drömmar, och han hade gått sin väg fram, ned-
böjd och trött, som om vintern ännu setat i
honom. Inte en gång fåglarna, som kvittrade i
de stora almarna utanför kyrkan, hade han sett.
Numera gick han sällan utanför kyrkan.
När han nu for på den breda landsvägen,
som åt nordost slingrar sig fram på den höga
branten öfver sjön utanför Gammelby, då kände
han för första gången medvetet och tydligt
denna lukt af jord, vatten, blommor och nyut-
spruckna blad, som fyller luften om våren, och
han drog ett djupt andetag och slöt ögonen
som vid minnet af forna dagars känslor och in-
tryck. Alt som varit, föreföll honom som en
dröm, en pinsam, kvalfull och långsam dröm.
Och han drog en suck, som om han nyss vaknat
upp, en lättnadens och befrielsens suck.
Då kände han, att vagnen for öfver en bro.
Han såg upp och fick syn på ett lågt broräcke,
ett par gamla tallar och ett djupt dike, där isen
var borta, och vattnet forsade brunt. Ett minne
vaknade inom honom, och han kände sig liksom
krympa ihop vid detta minne. Den Ernst Hallin,
som då stod där och såg detta samma landskap,
det var en yngling. Den, som nu satt här,
tyckte han, var en gammal man, som knappast
hade något gemensamt med den andre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
