Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 246 —
Han såg Eva, där hon stod på bron, röd,
leende, frisk som en vinterdag. Hennes klara
ögon lyste emot honom, som om de velat bjuda
honom ett sundt, kraftigt och glädjefullt lif, som
icke var fläckadt af någon lögn eller låghet.
Stället liksom gjorde ondt i hans ögon, och
han blundade, när han lutade sig tillbaka in i
vagnen.
När han åter såg upp, greps han af sin förra
känsla. Det var våren, som tog honom, och
han öfverlämnade sig med ett slags vällust åt
hela denna känsla af frihet och lif, som ström-
made in öfver honom och kom honom att glömma.
Det var åter en ond dröm, som hade flytt, och
vagnens skakande rörelse, den friska luften, hä-
starnas muntra tramp, piskans smällar, trakten,
som de foro igenom — alt meddelade honom
en enda obeskriflig känsla af ro, i hvilken alla
tankar domnade bort. Han kände sig kropps-
ligen trött bara af rörelsen och luften, och han
njöt denna trötthet som en hvila.
Adjunkten hade skaffat sig permission från
förmiddagens lektioner. Han kände sig pratsam
och glad och skulle hälst ha velat slå språklådan
lös. Att få komma ut på landet ett par dagar,
dricka landtmjölk och andas landtluft, gå och
prata med prosten om grödan och promenera i
skogen, som låg omkring prestgården, det var
för honom en riktig glädje, som inte så ofta
kom i fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
