Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 1. Vingården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klädd i reskappa, med ett lätt svärd vid sidan; den
andre, en reslig krigare i half rustning, tillhörande
de germaniska hjelptrupperna i romerska hären.
Hasub bugade sig flere gånger och sade: “Lycka
vare med eder, mina herrar! En stor ära sker mitt
ringa hus med mina herrars besök! Kan något finnas,
som ar eder till nöje eller behag härstädes, så befallen!
Det är min pligt att lyda, mina herrar/4
“Godt, jude!“ sade romaren: ugif oss vatten för
vår törst och några drufvor, efter jag ser dem
särdeles sköna i din vingård!“
“Ja, och säg oss hvar vi skola finna vårt
her-berge,“ inföll göten. “Vi vilja dröja öfver natten hos
Salathiel eller hvad han heter, en ung köpman här
i staden. “
“Salathiel 1 frågade den gamle öfverraskad.
“Ja,“ återtog den unge romaren, “det är en
köpman, som vi träffade i Tyrus och som skulle bo här.
Han reste före .oss och är väl förmodligen hemma.“
“I Tyrus?“ inföll Hasub. “Men när, mina herrar?
När var det som han träffades? Min son, Salathiel!
Och han är ännu icke hemkommen!“
“Är du Salathiels fader, gamle man?“ frågade
romaren. “Vi träffade honom i Tyrus för tvänne
dagar sedan. Han borde redan hunnit vara här.“
“O, mina fäders Gud!“ suckade Hasub. “Bevara
honom från allt ondt!“
“Han har väl icke hunnit afsluta hela handeln
ännu/4 yttrade göten. “Men nu framför allt, se till
att vi få något att släcka vår törst med!“
Vingård sväktaren framträdde med en kruka, full
med vattcri, och satte den på marken framför
främlingens fötter för att icke vidröra dem. Bomaren
smålog och bröt sig en drufklase, som han förtärde,
medan göten brummande förde vattenkrukan till sina
läppar.
Den gamle Hasub blef emellertid alltmera orolig.
Han måste mottaga och förpläga sina gäster, ehuru
han befann sig i bekymmer för sin son. Snart hade
han likväl fattat sitt beslut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
