Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 1. Vingården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Mina herrar och gäster!“ sade han. “Jag kan
här i vingården icke undfagna eder som sig vederbör
intill dess min son kommer! Herrea ledsage honom!
Derför beder jag eder följa mig till mitt hus i
staden, der allt hvad jag eger skall stå eder till tjenst.
Men tillåten mig att fråga, om min son befann sig
vid god helsa och allt hade gått honom lyckligt och
väl tillhanda!“
“Han var vid godt mod!“ svarade romaren med
stolt uppsyn, men mera höflig än förut. “Vi mottaga
gerna eder gästfria bjudning. Vi behöfva framför
aUt hvila, ty vår resa under en så het dag har varit
ganska tröttsam."
“Mitt hus ligger just nedanför berget,“ sade Hasub.
“Om mina herrar behaga, så skall jag följa dem dit.
Jag vill skicka mina tjenare förut för att tillsäga min
hustrU att bereda ett bad och en mål tid. “
ftasub gick derefter afsides med vingårdsväktaren,
sände honom till sin dotter för att bedja henne dröja
qvar till dess fadern skulle hemta henne och lät
honom sedan skynda förut till staden.
Under tiden uppehöll han främlingarne med
österländska artigheter och framkastade emellanåt frågor
efter sonen, till dess tjenaren hunnit uträtta
befallningarna. Han förde dem derefter ur vingården och
stängde porten med mycken noggranhet samt stack
den konstiga kopparnyckeln i sin gördel.
“Stänger ni in den unga qvinnan, som vi sågo
på muren ?“ frågade göten förundrad.
Hasub blef förvirrad. “Bet är en af
vingårds-männens hustrur,“ svarade han listigt och begynte
vandringen till sitt hem. De båda gästorna och deras
slafvar, som väntat dem utanföre, följde honom.
Flickan, som från tornet såg huru hon lemnades
ensam, kände sig betagen af en hemsk oro. Den
qvalmiga luften gjorde hennes bröst så tungt, att hon
skyndade sig ned från tornet för att i skuggan af en
teribint andas ut och lemna sina känslor fritt lopp.
Ehuru dotter af den rike köpmannen, hade den
unga Naema aldrig varit utom fädernestaden. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
