Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 3. Den yngre köpmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiskrätt förbjuder oss att belöna gästfrihet och
välvilja med stämplingar, som skulle såra vår värds seder
och störa lugnet i hans hus.“
“Du är. med din götiska framfusighet, färdig att
genast fördöma,“ utropade romaren. “Om jag finner
nöje i att se och umgås med en ung flicka, kan jag
icke finna, att hvarken hon eller hennes hus deraf
kunnä lida något. Jag skall dröja här tills jag får
återse henne. Och du, Herigarius, kan åtminstone
säga mig till, i fall du märker, att hon ämnar sig ut
genom porten. “
“Den tillsägelsen sker kanhända bäst nu genast,“
sade Herigarius leende, “ty just nu begifva sig några
qvinnor derborta till porten. “
“Ha, det är hon!“ utropade romaren lifligt. “Jag
besvär dig, Herigarius, vid vår vänskap och vid
Qvi-rinus och alla Boms gudar, följ henne och se, hvart
hon tar vägen. Om jag gör det, så väcker det för
mycken uppmärksamhet, ty vår gubbe har redan fattat
misstankar på mig, fruktar jag.“
Göten reste sig upp. Han skakade med ett uttryck
af missnöje på hufvudet, men gick skyndsamt in i
rummet, der de tillbragt natten. Der hemtade han en
fältkappa och en lätt lans. Under tiden hade
qvin-norna gått ut genom porten, och Herigarius följde dem.
Den gamle Hasub visade sig nu på gården, under
flera husliga bestyr och anordningar. Flavius satt
tigande på sin bänk.
I detsamma förmärktes ett häftigt buller vid
porten. Snart, ropade en slaf: “Det är vår herres son,
som kommer!“ Genast ilade Hasub till porten. Den
öppnades, och en resklädd man instörtade. Efter
honom följde lastade mulåsnor och kameler med sina
bördor. Den gamle omfamnade och kysste sin soil
med uttryck af innerlig ömhet och glädje, men
Sala-thiel mottog sin faders helsning med likgiltighet och
köld. Enligt österländska bruket borde han genom
bugning och knäböjande betygat sin vördnad för den
faderliga myndigheten, men der till gaf han sig icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
