Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 3. Den yngre köpmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tid. Han såg sig ifrigt omkring, anvisade
kameldrif-varne och sina öfriga följeslagare den plats, der de
medförda packoma borde ailastas.
“Våra faders Gud vare lofvad!“ utropade den
gamle. “Har du haft framgång under din resa? Har
Herren välsignat dig? Och medför du mycket af
främ-lingames skatter ? ‘
“Allt har gått väl, fader, “ svarade den: unge
mannen, “och jag kommer ju i lagom tid för att
lemna mina bidrag till tempelskatten!“
“Väl,“ sade fadern. “Jag vill höra berättelsen
om ditt värf. Men hvila dig först och säg, hvilka
romerska främlingar du skickat oss till gäster!“
“Äro Flavius och göten tedan här?“ frågade
Salathiel, i det hans öga träffade främlingen, der han
satt på något afstånd vid fikonträdet. “Det är en
rik patricier,“ tilläde han hviskande. “Han får icke
slippa undan oplockad.“ Efter dessa ord ilade han
till romaren, bugade sig flera gånger för honom och
utgöt sig i en ström af höfliga ordasätt, hvilka denne
med ett stolt småleende af hörde.
Salathiel gick derefter till sin moders rum, medan
slafvinnorna beredde det vederqvickande badet och
den derpå följande måltiden. Den gamle Hasub tillsåg,
att kamelernas och mulåsnornas bördor infördes i
förrådsrummen. Flavius tröttnade att beskåda detta och
gick in i sitt rum.
Emellertid hade den unge Salathiel afklädt sin
resdrägt. Hans fötter hade slafvinnorna öfvergjutit
med balsam och fastat sandalerna på dem. Hans
skägg hade blifvit inrökt med dyrbar rökelse. Hans
hufvud ingneds med välluktande olja, och han iklädde
sig den lätta lif rocken, ketonet, som i snitten skilde
sig föga från qvinnornas. Mot sin moder visade
den unga köpmannen ännu mindre uppmärksamhet än
mot fadern. Enligt judarnes lag hade modern ingen
arfsrätt, och i fall hon blef enka, berodde hela
hennes lif af sonens godtycke. Vanligen nedsjönk den
gamla då till den första slafvinnan, ehuru hon
emellanåt, om det var en son med ädlare känslor, öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
