Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 3. Den yngre köpmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afskuret hennes tunga. Han betalade mig tiotusen
drakmer, och jag förde henne till Pestum. Men der
hade hon en rik broder, till hvilken hon skref ett
bref, oeh fick tolf tusen drakmer af honom. Mot
den summan gaf jag henne fri, hyarefter hon med sin
broder reste till Rom för att utkräfya hämd af maken.
I Italien är handeln med slafvar den förnämsta. Våra
bröder skaffa gladiatorer för deras kämpaspel från
Gallien och Germanien; men intet betalas så väl som
unga och vackra gossar och flickor i de förnäma
husen. Från Pestum förde jag ett par sångerskor
och en lyrspelerska till Kartago, som kejsaren låter
ånyo bebygga. Hade icke ståthållaren, Fabius Licena,
köpt dem, så skulle jag på dem gjort en betydlig
förlust, men Herren hafver gifvit främlingarne i vår hand.
Jag vill nu söka från Arabien och Egypten
öfver-föra flera unga döttrar till den stora staden. Der
finnas ännu många, som ega stora skatter, och så
länge partema och perserna ännu icke äro kufvade,
kunna de väl draga till sig mera.“
“Du har rätt,“ sade den gamle Hasub. “Så länge
deras svärd är draget, kunna de väl uppskära äfven
guld, och så länge de uppskära, kunna vi insamla i
ladan. Huru mycket ernar du nedlägga i templet?"
“Trehundra gånger tusen drakmer,“ sade den unge
menniskohandlaren, “och ändå behåller jag tillräckligt
för fortsättningen af min handel.“
Den gamle slog häpen tillsammans sina händer.
“Min son,“ sade han, “du är en prydnad för ditt land,
du är en hörnsten i Israel. Jag säger dig, den dag
skall komma, då tempelskattens nycklar ligga i din
hand.“
Ett stolt och sjelffomöjdt småleende visade sig
på den unge judens ansigte, och medan han lekte med
tofsarae i sin dyrbara gördel, såg han ned i marken
framför sig. “Yore den dagen inne,“ sade han, “så
skulle det sjuhöfdade vilddjuret stöta sönder sina
huf-vuden mot murame af Zions borg.“
Den gamle upplifvades af sonens förhoppningar,
och svarade: “Spiran tycktes hafva blifvit tagen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
