Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 4. Brodern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvarför icke?*4 frågad© romaren. “Är det då
något så nytt och ovanligt? Jag vill tala vid din
syster. “
“Det är icke enligt med våra seder,“ svarade
Salathiel; “och min fader, som är särdeles sträng att
följa fadernas läror, skulle aldrig gifva sitt samtycke
att öfverlemna henne åt en främling.“
“Nå, den gamle må tänka hvad han vill och
göra hvad han behagar: men med dig, min vän, som
3ett det eviga Rom, som bättre känner verlden, med
dig kan jag handla öppet. Yill du sälja mig flickan ?
Jag vill enkelt och uppriktigt säga dig, att jag såg
hennes ansigte denna morgon; och hon är skön,
skönare än jag sett någon Italiens dotter. Jag vet hvad
värde du sätter på guldet. Jag medför tiotusen
drak-mer, och jag bjuder dig dem. Dessutom vill jag lofva
dig att, om flickan vill följa mig, skall hon
ingenting sakna. Jag vill behandla henne så vänligt och
mildt, att hon aldrig skall få lust att öfvergifva mig.
Låt mig blott få tala vid henne! Du skall få se, att
hon följer mig frivilligt. Hon skall icke motstå min
brinnande kärlek.“
Salathiel antog en bedröfvad uppsyn. “Ack, herre,“
suckade han, “det är icke möjligt. Hvad skulle man
säga om mig! Jag bör icke ens lyssna på edra fagra ord.“
“Här hör oss, ju ingen,“ af bröt romaren. “Tänk
på tiotusen drakmer! De äro dina, om flickan följer
mig. Dessutom, min yän, kan jag väl göra dig någon
tjenst, som möjligtvis kan vara mer värd än sjelfva
penningsumman. Låt oss här i tysthet uppgöra vår
öfverenskommelse! Om du vill, behöfver ingen veta
den, icke ens flickan.4*
“Min herre,“ invände juden, “saken är alltför
vigtig att så hastigt afgöras. Dessutom endast
tiotusen drakmer för Naema! — Det är ju icke mer än
jag i Rom får för en armeniska.“
“Beror det derpå,“ inföll romaren, “så kunde
väl den saken hjelpas. Så snart jag kommer till
Jerusalem, till min ^lägtinge Pontius, har jag så stora
penningsummor att lyfta, som jag finner för nödigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
