Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 4. Brodern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga måltiden. Åtskilliga frukter och ett förträffligt,
starkt vin kryddade den.
Under måltiden bestod samtalet endast i
ömsesidiga artigheter. Herigarius förtärde både vin och föda
såsom för hans starka natur lätt och tjenligt. Med
en vällustings förfinade smak bedömde Flavius hvarje
frukt och det ypperliga vinet. Den gamle Hasub
tycktes försänkt i djupa tankar och tilltalade endast
sina gäster så mycket som höfligheten fordrade.
Salathiel, som icke förstod sig på bordets nöjen, betraktade
endast med ett eget uttryck af snålhet allt hvad
gäster-och isynnerhet Herigarius förtärde.
Efter måltiden uppstodo alla fyra. Salathiel gick
afsides med Flavius, medan Herigarius i slafrummen
uppsökte sina följeslagare och befalde dem rusta i
ordning till afresan. Den gamle Hasub blef
emellertid af Zalmona kallad till sin hustru.
Flavius och Salathiel närmade sig en af de lastade
mulåsnorna, der den förre lät öppna en säck och ur
densamma framtog en påse, full af mynt, hvarur, i
Heri-garii åsyn, som icke kunde dölja sin harm och sitt förakt,
uppräknades de tiotusen drakmema. Derefter
fram-togs ett stycke egyptiskt byssuspapper, hvarpå Flavius
med en rörpenna tecknade sitt skuldebref. Sedan
handeln var aMutad, kallade Salathiel till sig en
grofiemmad man med vild uppsyn, som hörde till hans
tjenare. Mannen hånlog hemskt vid Salathiels hemliga
hviskning och aflägsnade sig hastigt; men i detta
ögonblick framstörtade den gamle Hasub, med ansigtet
lågande af vrede och ögonen gnistrande af raseri.
Hans gamla hustru följde honom. Hon hade af kastat
sin högtidsklädning och strött aska på sitt grå hufvud.
Vid åsynen af sin son uppgaf hon ett rysligt skri.
Salathiel ryste tillsammans vid det
genomträngande skriket; men den iskalle menniskohandlaren
hade snart besinnat sig. Han gömde förskrifningen i
sin barm och tog den tunga penningpåsen under armen.
Derefter vände han sig kallsinnigt mot sina föräldrar.
“Gamle fader,“ sade han, “se till, att dessa penningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
