Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 4. Brodern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifva förvarade! Och du, q vinna, tig och gå till ditt
rum! Jag har hunnit den ålder, att jag vill befalla
här. Jag har makt liksom rätt dertill, och jag vet
hvad jag gör.“
Den gamle Hasub sjönk sanslös till marken.
“Sa-lathiel, min son!“ var allt hvad han förmådde utropa.
Men den unge köpmannen lade penningpåsen vid hans
sida, och under det gubben jämrade sig och klagade,
grep han med båda händerna i den dyrbara skatten.
“Slafvinnor,“ sade Salathiel, i det han pekade
på sin moder, “fören denna genast till sina rum!“
Slafvinnorna tvekade; men främst bland dem
framträdde den mörka Zalmona. Hon betraktade några
ögonblick Salathiels kalla och beslutsamma uppsyn.
Derefter fattade hon sin fru om lifvet, vinkade åt de
öfriga att följa sig och bar henne bort, under det
dofva klagoljud och vilda förbannelser strömmade från
den sanslösa gamlas läppar.
Främlingarne voro nu färdiga till afresan.
Herigarius kastade sig upp på sin häst. “Jag kan icke
fördraga detta,“ sade han. “Jag lemnar er, Flavius,
att sjelf utföra er afekyvärda gerning. Jag rider
långsamt utefter stranden till Tiberias och väntar er der.“
Med dessa ord svängde han ut genom porten.
Flavius kaatade sig också på sin häst. Hans
uppsyn hade blifvit mörkare. “Skynda, “ sade han,
“jag älskar icke klagoskrän och tårar. Följ oss,
Salathiel, ooh fullgör nu din förbindelse!“ Porten
öppnades, och åtföljd af sina tjenare samt den judiske
köpmannen, lemnade han Hasubs gård. Då porten
tillslöts efter dem, upphof den gamle, der han vältrade
sig på marken och slet håret af sitt gråa hufvud, ett
isande jämmerskrän.
Men öfver gården sprang också med snabba
fötter, den etiopiska slafvinnan och försvann genom ’
porten.
Naema satt i vingårdstornet och såg utåt sjön,
bedröfvad att icke hafva funnit läkaren och för honom
fått yttra sitt tacksamma hjertas känslor. Äfven var
hon skakad af den rysning, som hon erfarit för främ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
