Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 5. Slafvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jerusalem. Få han6 befallning uppreste sig från en
ringa fiskarby det praktfulla Tiberias. JKejsar Tiberius
hade sjelf utsett platsen. Herodes gjorde allt för att
smickra sin herre genom den glans, som den nya
staden skulle gifva åt hans namn. Han hade nybyggt
ett palats af marmor, prydt med grekiska bildstoder,
och ur dess sköte utgingo de blodiga befallningar,
för hvilka ofta Gallien bäfyade. En romersk
besättning skyddade honom midt ibland det hat, som hans
tyranniska åtgärder eljest ådragit honom. Om han
derför kunde kalla sig sjelfherrskare öfver sitt folk,
så måste han köpa sig denna makt genom att sjelf
vara romarnes slaf.
Det var derför som Flavius med ett byte,
hvil-ket han visserligen hade lika liten rätt att köpa
som Salathiel att sälja, sökte komma inom Tiberias’
område och således under Herodes’ beskydd. Men
om han föreställt sig att den unga israelitiskan genom
motstånd eller klagan skulle kalla den judiska
befolkningen i grannskapet till sin hjelp, så misstog han sig.
Hon gaf fritt lopp åt sina# tårar, men följde stum och
ödmjuk sin nye herre.
Då Flavius och hans följeslagare nalkades det
muromgifna Tiberias, blefvo de varse Herigarius, som
stannat framför dem. Flayius vinkade åt honom.
“Du har då gjort din handel ?“ yttrade
Herigarius, då romaren kom honom till mötes.
“Ja,“ svarade Flavius, “det lyckades, och flickan
skall väl snart gifva sig tillfreds så snart hon hunnit
gråta ut. Hon är långt mera stilla och undergjifven
än jag vågade hoppas. Också skall hon icke få skäl
att beklaga sig öfver mig.“
Herigarius kastade en blick full af medlidande på
den unga flickan, hvilken tycktes känslolös för allt som
omgaf henne och endast försänkt i egna bittra
känslor. “Det arma barnet!“ yttrade han för sig sjelf;
“men till ett slägte hör hon, som icke är bättre värdt.
Att sälja sin egen dotter eller syster, det vågar icke
en, gång en — romare."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
