Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 5. Slafvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Låt .oss skynda in i staden!“ sade Flavius. “Jag
har ingen ro förrän vi befinna oss inom Herodes’
palats. Jag har bref från fältherren Lselius. Han skall
säkert mottaga oss väl.“
“Men hvart skall flickan taga vägen ?“ frågade
Herigarius. “Det passar icke fdr en romersk krigare
att fora en sådan i sitt sällskap.“
“Jag ämnar icke skiljas från henne,u svarade
Flavius. “Den enda svårigheten jag har med henne,
är att hon icke eger en annan qvinnas sällskap. Jag
måste köpa en annan slafvinna för att muntra upp
henne. “ t
Efter detta samtal redo de inåt staden.
Med känslor af namnlös fasa, lik ett offer som
ledes till altaret, inträdde Naema i den för henne
främmande staden. Då det praktfulla marmorpalatset
med sina bildstoder och förgylda prydnader framstod
för hennes blickar, kände hon sig betagen af en djup
ångest. Det var hedniska bilder, det var afgudar,
ibland hvilka hon befann sig, och den rättrogna
israelitiskan trodde sig nära att öfvergifvas af sina fäders
Gud. Att erkänna den för sin herre, som ville
knäböja för “gudar, hvilka med händer gjorde äro“, var
den djupaste olycka, hvari hon kunde känna sig
störtad. Men känslan aT den pligt, som hennes
försäljning lade på henne, låg dock klar i hennes själ.
Hon erkände ödmjukt sin broders rätt att i faderns
namn bestämma öfver hennes Öde, och derigenom
kände hon sig ega en högre styrka än en qvinna,
hvilken icke blifvit uppfostrad bland begreppen om
slafveriet och dess tunga pligter.
Så snart de resande kommit till Herodes’ palats,
sände Flavius en af sina tjenare till honom. Denne
återvände genast, med kallelse till patriciern att
inträda i furstens eget rum, medan åt hans följeslagare
en liten byggnad på gården blef anvisad såsom
her-berge. Herigarius utsåg utanför densamma platsen
för hästarne och slafvame, och slutligen visade han
med en dyster blick in Naema. Hon lydde, stum och
undergifven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
