Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 5. Slafvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller dö. Din broder har sålt dig, men din fader vill
taga dig tillbaka/4
“Så kom då och låt oss skynda!“ utropade
flickan; “långt, långt bort från detta afgudars näste!
Ye öfver hedningarne! Våra faders Gud skall icke
låta oss blifva ohämnade.“
Herigarius inträdde i detsamma och såg strängt
på de båda qvinnorna. “Hvem är den svarta?“
frågade han. “Huru har hon kommit hit och hvad vill
hon med en romares egendom ?“
Naema föll bäfvande ned till slafvinnans fötter,
men Zalmona upplyftade henne och sade: “Hon är
min herres dotter. Jag har lemnat hans hus för att
följa och tjena henne. Är du den herre, åt hvilken
hon har blifvit såld, så beder jag dig: skilj mig icke
från henne! Jag vill äfven tjena dig och dö för dig
för hennes skull."
“Dröj här, tills hennes herre kommer,“ sade
Herigarius, “ty det är icke jag, som köper menniskor.
Jag är en främling, men jag är fri med mitt svärd.
Jag känner mitt hjerta bevekt af din nöd, du unga,
sköna landets dotter, och jag vill säga dig ett ord till
tröst. Flavius är ingen grym herre. Han har ett
flyktigt- hjerta, men icke elakt. Om du lyder honom,
skall han alltid vara vänlig emot dig, äfven sedan
hans hjerta vändt sig till en annan skönhet.“
Herigarius lemnade åter rummet.
“Min herres dotter,“ hviskade Zalmona. “Vi
måste vara listiga såsom ormar. Jag vill säga dig
huru vi skola göra. Så snart tillfälle erbjuder sig,
vilja vi fly ut - genom stadsporten. Mina fötter äro
vana att genomvandra öknarnes vida rymder. Om du
icke förmår att gå, vill jag bära dig, och vägen har
jag lärt känna, då jag sprang den i dina spår.“
“Men, Zalmona,“ invände flickan efter något
besinnande; “jag är såld! Kan jag fly från den, som
blifvit utsedd till mitt lifs herre ?“
“Är han icke en hedning!" inföll etiopiskan.
“Ditt folk aktar ju icke hedningarne annorlunda an
som hundar. Hvad är du skyldig dem för tro?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
