Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 5. Slafvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den lilla byggnaden på palatsets vida borggård
var omgifven af några sykomorer, som med sina mörka
löf gåfvo en svalkande skugga åt densamma. Det
var egentligen ett lustbus, der den vällustige
herrska-ren plägade hvila sig under middagens betta, och det
var på grekiskt sätt försedt med låga bänkar
rundt-omkring väggame. Några af Elavii medfördå saker
inburos af slafvame; vatten frambars från cisternen
och Herigarius sade till den stumma flickan: “Gor
allt i ordning åt din herre! Han tänker väl blifva
här åtminstone öfver morgondagen!"
"Hvad skall jag göra i ordninf?" frågade hon
bäfvande.
Herigarius betraktade henne med ett uttryck af
medlidande och svarade: “Han må sjelf gifva dig sina
befallningar. Jag går ut att bese staden. Du har
att befalla öfver din herres slafvar. Jag vill tillsäga
dem att lyda dig." Efter dessa ord lemnade han
rummet.
Då den unga flickan blef ensam, såg hon sig
uppmärksamt omkring. Utanför det lilla lusthuset
sysslade slafvarne med hästar och åsnor. Ingen inträdde
likväl, och Naema fann snart sin ensamhet ostörd.
Då gick hon till ett hörn af rummet i skuggan af en
pelare. Der sjönk hon tillsammans med böjda knän
och händerna för sitt ansigte. Hon stödde hufvudet
mot pelaren, och ur djupet af hennes hjerta stego
ångestfulla böner upp till Hans tron, som hon med
Davids ord kallade herrars Herre.
Länge hade hon legat så, försmältande i smärta,
då en röst hördes uti rummet, halfhögt hviskande:
"Min herres dotter, stå upp! Din tjenarinna är här."
Det var den mörka etiopiskans röst, och vid
dess ljud sprang Naema upp. Hon flög slafvinnan
kring halsen och tryckte sig med ett uttryck af
sanslös glädje intill hennes kraftfulla, svarta gestalt.
"Hvem har skickat dig, Zalmona?" frågade hon.
"Kommer du att frälsa mig?"
“Jag kommer från din moder," svarade Zalmona.
"Kom och följ mig! Jag vill föra dig hem till henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
