Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 5. Slafvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en afrikansk’ vildinnas säkerhet visste hon att
finna sig till rätta i mörkret mellan trädens stammar.
Hon sårade sig under sitt lopp på törnen och taggiga
buskar; men hon aktade det icke, och for hvarje
smärta, som brände hennes blödande fotter, ilade hon
blott än fortare.
Länge hade hon så fortsatt sitt lopp. För
längesedan var stridens buller försvunnet och nattens djupa
tystnad omgaf de flyende. Slutligen fann Zalmona en
bäck, som i en klippig fåra framsorlade mellan träden.
Beslutsamt vadade hon öfver densamma och träffade
på dess andra sida en åker.
“Min herres dotter/* sade hon, “vi äro räddade
ur hedningarnes våld. Yi skola finna skydd hos ditt
folk “
Naema, som gömt sitt ansigte mot afrikanskans
skuldra, uppreste sig, och Zalmona stälde henne på
marken. “Vi hafva åter varit nära döden,“ sade hon.
“Hörde du, att han ville göra mig till hedning? O,
Israels Gud, du har frälsat oss! Men du behöfver
hvila, Zalmona. Låt oss sätta oss här och vänta tills
dagen går upp!“
I detsamma nalkades vid hveteåkem en man, som
de i början knappt förmådde urskilja i mörkret. Men
han talade med en kraftfull och dock mild stämma;
“Hvilka ären I, qvinnor, som tala om frälsning ur
hedningarnes våld?“
“O, det är mitt folks tungomål!“ utbrast Naema.
“Eho du må vara, om du bekänner Herren, Israels
Gud, så förbarma dig öfver oss och gif oss en tillflykt
i vår nöd.** .
“Ären I förföljda/* svarade rösten, som var en
ynglings, “välan, så följen mig till min moders hydda.
Midnatten är redan för handen, och min moder
väntar mig hemma.**
“Så kom!** ropade Zalmona. “Kom, min herres
dotter! Yi vilja följa ynglingen!**
Genom åkerfälten slingrade sig en liten gångstig,
hvilken ynglingen valde. Naema följde honom, och
Zalmona gick tätt efter henne. Snart kommo de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
