Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 5. Slafvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den hvita muren af en liten stad. Ynglingen
klappade på dess port, några ord vexlades med väktarena
och porten uppläts. Han förde de båda unga
qvinnorna inåt staden. Der inträdde de i ett litet hus,
hvarest en gammal qvinna satt vid sin lampa,
sysselsatt med sländan.
“Hvarför kommer du så sent, min son?“
frågade hon.
“Hvarför sofver du icke, moder?“ frågade han
tillbaka. “Det är midnatt, och jag har icke hunnit
hem igen från betesmarken på berget.“
“Du vet, min son, att jag icke kan sofva, när
du är ute,“ sade den gamla qvinnan, “alltsedan jag
såg dig död bäras ut ur mitt hus. Men hvilka äro
de, som du medför?“
Ynglingen berättade huru han funnit de båda
flyktingarne, och Naema omtalade händelsen på
berget samt huru hon blifvit bortförd från sina
föräldrars hus.
Den gamla hörde med rörelse hennes berättelse
och erbjöd henne och hennes mörka följeslagarinna
en fristad i sitt hus.
Ynglingen, som med tecken till djupt deltagande
också afhört berättelsen, tillstyrkte Naema att blifva
der några dagar, till dess hennes förföljare hunnit
aflägsna sig; och derefter lofvade han ledsaga henne
till Jerusalem vid den instundande påskhögtiden, då
hon säkrast skulle finna sin fader och återkomma till
honom.
Naema biföll tacksamt hans förslag, och snart
hade Zalmona och den gamla enkan beredt ett läger
åt henne att hvila på efter den händelserika dagens
faror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
