Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 8. Hämnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
.“Men/4 invände Herigarius, “den enda slafven af
våra, som blef öfrig efter vår strid på berget,
igenkände den nidingen. Han befann sig på din faders
gård, då vi afreste derifrån. Hans egna ord Tiafva
dessutom bekräftat slafvens uppgift, och jag ser icke
huru han kunnat pådikta dig ett anslag, som tycktes
mig så förträffligt, att det icke kunnat uppkomma i
någon annans hjerna än din. Hade icke du öfvertalat
röfvaren att öfverfalla oss, och är det icke du, som
försett honom och hans följeslagare, de galileiske
her-darne med vapen? Du vet kanhända, att ståthållaren
gifvit röfvaren fri. Förmodligen skulle också du
lös-köpa dig, om jag öfverlemnar dig åt hans dom.
Der-för har jag beslutit att sjelf kräfva redo af dig.
Jag föraktar guld och vill låta dig vederfaras’all din
handels rätt, men ditt anslag mot mitt lif måste du
umgälla. “
Salathiel, som på den beslutsamma rösten väl
märkte, att han icke hade lätt att komma ur götens
våld, såg sig mera bekymrad omkring än han
någonsin förr varit. Hela den trakt af Josafats dal, hvari
de befunno sig, var öfvergifven af allt folk, som
strömmat bort för att se den store läkarens död. “O,
min herre/* sade han, “haf medlidande med din
tje-nare! Har jag illa gjort, så vill jag det gerna
förskylla, men sätt dock icke mera tro till en röfvares
ord än till mina!“
‘‘Jag gör det likväl, du föraktlige
menniskohand-lare/‘ sade Herigarius och rynkade dystert sina ljusa
ögonbryn. “Jag vill säga^ dig hvarför du är mig
förhatlig in i själen. Jag såg den unga qvinnan, din
syster, och mitt hjerta rördes af medlidande öfver
hennes öde. En broder, som kan sälja sin syster för
snöda penningar, synes mig icke värd att få andas
samma luft som menniskor. Dina seder, ditt folks
lagar, allt hvad som kan lända dig till ursäkt, tror
jag icke på och det gäller icke inför mig.“
Juden ryste för den skarpa men iskalla bJick, som
göten höll strängt fastad på hans bleka anlete. “Jag
vill gerna,“ stammade han, “låta handeln gå tillbaka,
VjOO^lC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
