Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naema eller Den förste jorsalafararen - 8. Hämnaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n&dige herre, ehuru det är mycket penningar, som
man icke kan förtjena hvar dag."
"Usling!" röt Herigarius, “du talar om penningar
och vill vaga upp din systers lif med mynt. Jag^kan
icke ens räkna till den summa, som du bekommit.
Men jag ville för den icke framtvinga en tår ur en
systers öga, ota jag hade någon. Men förklaringar
behöfvas icke vidare. ’Jag hatar dig, jude, och jag
har beslutit: du skall dö! Dock vill jag icke taga
ditt lif som en lönnmördare. Det är en sed hos mitt
folk, som kallas envige. Jag vet, att du sålt så
mången fattig gladiators lif åt folkets förlustelse, att du’
känner bruket på Cireus.“
Han slog upp sin kappa pch framtog tvenne
svärd, som han burit under armen. Juden steg
förskräckt tillbaka och kastade sig på knä. Slafvinnan
uppgaf ett skri, och Salathiel sade på hebreiska: "skrik,
slafvinna, ropa högt, att folk må komma hit!"
"Tyst!" befalde Herigarius och kastade det ena
svärdet framför Salathiels knän. "Här hjelper intet
skrikande, och om du icke genast drager klingan och
försvarar dig, så gör din feghet dig så föraktlig, att
jag spiller ditt lif som en hunds.“
Juden såg sig ännu en gång om. Ingen
räddning visade sig, hvarthän han vände sin blick. Han
kände, att alla böner och tårar icke skulle beveka
den kallblodige fienden. Då bemäktigade sig ett lömskt
raseri, likt hyenans, då jägaren snärjt henne i sitt
nät, den eljest så fege krämarens själ. Hastigt grep
han svärdet, blottade det och försökte, ännu
knä-böjande, att med en oväntad stöt ränna det genom
Herigarius.
Men denne, som icke släppte honom ur sigte, såg
hans rörelse, afböjde med stridsvan hand den listiga
stöten och besvarade den med en annan rakt i judens
hjerta. Med ett vildt skrän vek sig denne baklänges,
tumlade om och uppgaf andan.
Zalmona kastade penningpåsen till marken och
ville fly, mep Herigarii hotande stämma och
befallning höllo henne qvar. “Tag åter upp din herres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
